Helige Demetrios

Den store martyren Demetrios, den myrraströmmande av Thessaloniki, var son till en romersk prokonsul i Thessaloniki. Trehundra år hade gått sedan Kristi korsfästelse och uppståndelse. Den romerska hedendomen, som var andligt splittrad och besegrad av den stora skaran martyrer och bekännare av Frälsaren, intensifierade sina förföljelser. Helige Demetrios föräldrar var hemliga kristna och han döptes och uppfostrades i den kristna tron i en hemlig kyrka i sin fars hem.

När Demetrios blivit vuxen och hans far dött  blev Galerius Maximianus kejsare (år 305). Maximianus, som hade förtroende för Demetrios utbildning samt hans administrativa och militära förmågor, utsåg honom till hans fars position som prokonsul för Thessaloniki-distriktet. Den unge befälhavarens främsta uppgifter var att försvara staden mot barbarer och att utrota kristendomen. Kejsarens politik gentemot de kristna uttrycktes enkelt: ”Döda alla som åkallar Kristi namn”. Kejsaren anade inte att han genom att utse Demetrios hade gett honom möjlighet att föra många människor till Kristus.

Demetrios accepterade utnämningen och återvände till Thessaloniki där han bekände och förhärligade vår Herre Jesus Kristus. I stället för att förfölja och avrätta kristna började han undervisa stadens invånare öppet om den kristna tron och omkullkasta hedniska seder och avgudadyrkan. Den som sammanställde hans liv, Helige Simeon Metaphrastes (9 november), säger att han på grund av sin undervisningsiver blev ”en andra apostel Paulus” för Thessaloniki, särskilt eftersom ”hedningarnas apostel” grundade den första gemenskapen av troende i staden (Se första och andra Thessalonikerbreven av aposteln Paulus).

Herren hade också förutbestämt att den helige Demetrios skulle följa den helige Paulus på vägen till martyrdöden. När Maximianus fick veta att den nyutnämnde prokonsuln var kristen och att han hade omvänt många romerska undersåtar till kristendomen, visste kejsarens raseri inga gränser. Kejsaren återvände från ett fälttåg i området kring Svarta havet och beslöt att leda sin armé genom Thessaloniki, fast besluten att döda de kristna.

När Helige Demetrios fick veta detta beordrade han sin trogne tjänare Lupus att ge sin förmögenhet till de fattiga och sade: ”Fördela mina jordiska rikedomar bland dem, för vi ska söka himmelska rikedomar åt oss själva.” Han började be, fasta och förbereda sig för martyrdöden.

När kejsaren kom till staden kallade han till sig Demetrios, som frimodigt bekände sig som kristen och fördömde den romerska polyteismens falskhet och meningslöshet. Maximianus befallde att Demetrios skulle kastas i fängelse. En ängel uppenbarade sig för honom och tröstade och uppmuntrade honom.

Under tiden roade sig kejsaren med att arrangera spel på amfiteatern. Hans mästare var en vandal vid namn Lyaeos. Han utmanade kristna att brottas med honom på en plattform som byggts över de segrande soldaternas spjut som vänts upp och ned. En modig kristen vid namn Nestor såg barbarens tomma högmod och bestämde sig för att visa att den verkliga makten kommer från Kristus allena. Nestor gick till fängelset och bad Helige Demetrios, sin lärare i tron, om hans välsignelse att få kämpa mot Lyaeos. Med den helige Demetrios välsignelse och böner trädde Nestor fram, utmanade den vilde mannen och ropade: ”Demetrios Gud, hjälp mig!”. Nestor besegrade så den vildsinte vandalen och kastade honom från plattformen på soldaternas spjut, precis som den mordiske hedningen skulle ha gjort med den kristne. Alla förundrade sig över att en sådan ung man utan styrka eller vapen plötsligt kunna besegra barbaren som ingen dittills kunnat vinna över. Nestor satte allt sitt hopp till Gud, ”tävlingens Mästare” som utlämnar fienden i de troendes händer.

Den rasande befälhavaren beordrade att den helige martyren Nestor skulle avrättas (27 oktober) och skickade en vakt till fängelset för att döda Helige Demetrios. Eftersom Nestor utropat Demetrios namn trodde de att han använt sig av trolldom. I gryningen den 26 oktober kom soldater till helgonets underjordiska fängelse och genomborrade honom med lansar. Hans trogne tjänare, Helige Lupus, tog vara på Helige Demetrios blodindränkta klädnad, tog den kejserliga ringen från hans finger, en symbol för hans höga status, och doppade den i blodet. Med ringen och andra heliga ting som helgadats av Helige Demetrios blod började Helige Lupus bota de sjuka. Kejsaren beordrade sina soldater att gripa och döda honom. Den helige store martyren Demetrios kropp kastades ut så att vilda djur kunde sluka den, men de kristna tog hand om den och begravde den i hemlighet i jorden.

Under Helige Konstantin den stores regeringstid (306-337) byggdes en kyrka över Helige Demetrios grav. Hundra år senare, under byggandet av en majestätisk ny kyrka på den gamla platsen, upptäcktes den heliga martyrens oförstörda reliker. Sedan 600-talet har man funnit ett mirakulöst flöde av väldoftande myrra under den store martyren Demetrios krypta och han kallas därför ”myrraströmmande”. Många som trott på martyrens förbön har blivit botade av myrran. Helige Demetrios har också bevarat Thessaloniki och dess invånare  från fiender invasion, från epidemier och svält och botat många sjuka och gett tröst åt dem i svårigheter.

Flera gånger försökte de som vördade den helige undergöraren att föra hans heliga reliker, eller en del av dem, till Konstantinopel. Helige Demetrios klargjorde alltid att han inte skulle tillåta att någon tog ens en del av hans reliker.