Helige Gildas den vise

Helige Gildas den vise (500-570) föddes i Skottland eller i norra Wales i en rik familj. Han gifte sig men blev änkling. Han blev nära lärjunge till St. Illtyd i södra Wales i hans berömda Llanilltud Fawr Monastery där han blev vigd till munk. Han fortsatte sina andliga utbildning och fick erfarenhet i Irland där han levde och predikade. På Emerald Island blev han vigd till präst. Sedan reste han till norra Wales där han spred Evangeliet med stor iver och utförde många mirakel. Han anses vara en av de främsta apostlarna för den Ortodoxa tron i Wales och en av dem som mest påverkat klosterlivet i Wales på 500-talet.

I slutet av sitt liv levde han som anakoret (asket) på ön Ile-d’Houat i bön, återhållsamhet och skrev andlig litteratur. På Rhuys-halvön grundade han ett kloster och blev dess första abbot. Det lokala folket kom att älska honom och började ofta besöka klostret.

Helige Gildas insomnande i frid i Herren runt åt 570. Han fick tilltalsnamnet ”den vise” på grund av hans visdom och många litterära verk. Han var en mycket framstående historiker och hans största verk var ”Excidio et Conquestu Britanniae” (”On the Ruin and Conquest of Britain”). I detta verk anklagar hans sina landsmän, britterna på grund av vars synder Brittannien blev attackerat och invaderat av angler och saxer. Han ger i denna bok en redogörelse för brittisk historia från Romartiden till hans egen tid och beskriver trons fördärv och nedgång hos många av hans samtida, inklusive regenter och präster. Tyvärr har nästan ingenting av hans verk överlevt till våra dagar, men de citeras tex av den Helige Bede.