Den Helige aposteln Johannes Teologen

Den helige aposteln, evangelisten och Kristi älskade vän, teologen Johannes, var son till Sebedaios och Salome (dotter till den helige Josef den trolovade). Aposteln Johannes kallades av vår Herre Jesus Kristus att bli en av hans apostlar samtidigt som sin äldre bror Jakob. Detta skedde vid Gennesarets sjö. De båda bröderna lämnade sin far och följde Herren.

Aposteln Johannes var särskilt älskad av Frälsaren för sin uppoffrande kärlek och sin jungfruliga renhet. Efter sin kallelse skildes aposteln Johannes inte från Herren, och han var en av de tre apostlar som stod honom särskilt nära. Johannes teologen var närvarande när Herren återgav Jairus dotter livet och han var vittne till Herrens förvandling på berget Tabor. Under den sista måltiden låg han bredvid Herren och lade sitt huvud på hans bröst. Han frågade också efter namnet på Frälsarens förrädare. Aposteln Johannes följde efter Herren när de ledde honom bunden från Getsemane trädgård till de orättfärdiga översteprästerna Hannas och Kajfas gård. Han var där på översteprästens gård under förhören med sin lärare och följde beslutsamt efter honom på vägen till Golgata, sörjande av hela sitt hjärta.

Vid korsets fot stod han tillsammans med Guds Moder och hörde den korsfäste Herrens ord som han riktade till henne från korset: ”Kvinna, skåda din son.” Då sade Herren till honom: ”Skåda din moder” (Joh 19:26-27). Från den stunden tog aposteln Johannes hand om den allra heligaste Jungfru Maria som en kärleksfull son och tjänade henne fram till hennes avsomnande.

Efter Guds moders avsomnande begav sig aposteln Johannes till Efesos och andra städer i Mindre Asien för att predika evangeliet och med sig tog han sin egen lärjunge Prochorus. De gick ombord på ett skepp, som under en fruktansvärd storm gick på grund. Alla resenärerna kastades upp på torra land och endast aposteln Johannes blev kvar i havets djup. Prochorus grät bittert berövad sin andlige fader och vägvisare och han fortsatte ensam mot Efesos.

På den fjortonde dagen av sin resa stod han vid havets strand och såg att vågorna hade kastat en man i land. När han gick fram till honom kände han igen aposteln Johannes som Herren hade hållit vid liv i fjorton dagar på havet. Läraren och lärjungen begav sig till Efesos, där Johannes oupphörligt predikade om Kristus för hedningarna. Hans predikan åtföljdes av så många och stora underverk att antalet troende ökade för varje dag.

Under denna tid hade en förföljelse av de kristna inletts under kejsar Nero (56-68). De tog aposteln Johannes till Rom för rättegång. Johannes dömdes till döden för sin bekännelse av tron på Herren Jesus Kristus, men Herren bevarade sin utvalde. Aposteln drack en bägare med dödligt gift, men han förblev vid liv. Senare tog han sig oskadd upp ur en kittel med kokande olja som han hade kastats i på order av bödeln.

Efter detta skickade de aposteln Johannes till fångenskap på ön Patmos, där han tillbringade många år. På sin väg till exilplatsen utförde Johannes många underverk. På ön Patmos drog hans predikningar och underverk till sig alla öns invånare, och han upplyste dem med evangeliets ljus. Han drev ut många demoner från de hedniska templen och botade en stor mängd sjuka.

Trollkarlar med demoniska krafter visade stor fientlighet mot den helige apostelns predikan. Han skrämde särskilt den främste trollkarlen av dem alla, Kinops, som skröt med att de skulle förgöra aposteln. Men den store Johannes, genom Guds nåd som verkade genom honom, tillintetgjorde alla de demoniska konstgrepp som Kinops tillgrep och den högmodige trollkarlen försvann i havets djup.

Aposteln Johannes drog sig tillsammans med sin lärjunge Prochorus tillbaka till en ödslig höjd, där han ålade sig själv en tredagars fasta. När Johannes bad skakade jorden och åskan mullrade. Prochorus föll till marken av rädsla. Aposteln Johannes lyfte upp honom och sade åt honom att skriva ner vad han skulle säga. ”Jag är Alfa och Omega, början och slutet, säger Herren, som är och som var och som skall komma, den Allsmäktige” (Upp 1:8), förkunnade Guds Ande genom aposteln Johannes. Omkring år 67 skrevs alltså Uppenbarelseboken, även känd som ”Apokalypsen”, av den helige aposteln Johannes Teologen. I denna bok finns förutsägelser om kyrkans vedermödor och om världens undergång.

Efter en långvarig exil blev aposteln Johannes fri och återvände till Efesos, där han fortsatte sin verksamhet och uppmanade de kristna att skydda sig mot falska lärare och deras felaktiga läror. År 95 skrev aposteln Johannes sitt evangelium i Efesos. Han uppmanade alla kristna att älska Herren och varandra och på så sätt uppfylla Kristi befallningar. Kyrkan kallar Johannes för ”kärlekens apostel”, eftersom han ständigt lärde ut att människan inte kan komma nära Gud utan kärlek.

I sina tre epistlar talar Johannes om betydelsen av kärlek till Gud och till nästan. När aposteln uppnått en hög ålder fick han höra talas om en yngling som hade avvikit från den rätta vägen för att följa ledaren för ett rövarband. Då begav sig Johannes ut i vildmarken för att söka upp honom. När den skyldige såg den helige aposteln försökte han gömma sig, men Johannes sprang efter honom och bad honom att sluta. Han lovade att själv ta på sig ynglingens synder om han bara ville ångra sig och inte fördärva sin själ. Berörd av den helige mannens intensiva kärlek, gjorde ynglingen faktiskt bot och bättring och omvände sitt liv.

Helige Aposteln Johannes avsomnade när han var över hundra år gammal. Han hade överlevt de andra ögonvittnena till Herren och under lång tid förblev han det enda levande ögonvittnet till Frälsarens jordiska liv.

När det var dags för aposteln Johannes att lämna jordelivet gick han iväg utanför Efesos stadsgräns tillsammans med sina lärjungars familjer. Han bad dem göra i ordning en korsformad grav åt honom, där han låg, och sade till sina lärjungar att de skulle täcka över honom med jord. Lärjungarna kysste med tårar i ögonen sin älskade lärare, men eftersom de inte ville vara olydiga följde de hans befallning. De täckte helgonets ansikte med en duk och fyllde igen graven. När andra av Johannes lärjungar fick höra talas om detta kom de till platsen där han begravts. När de öppnade graven fann de den tom.

Varje år den 8 maj kom det ett fint stoft från den helige aposteln Johannes grav, som de troende samlade upp och blev botade från sjukdomar av. Därför firar kyrkan också minnet av den helige aposteln Johannes teologen den 8 maj.

Herren gav sin älskade lärjunge Johannes och Johannes bror Jakob namnet ”Åskans söner” - en mäktig budbärare som åtföljdes av den himmelska eldens renande kraft. Och just genom detta pekade Frälsaren ut den flammande, eldiga och uppoffrande karaktären hos den kristna kärleken, vars förkunnare var aposteln Johannes teologen. Örnen, som symboliserar de höga höjderna i hans teologiska tänkande, är den ikonografiska symbolen för evangelisten Johannes teologen. Benämningen ”teolog” har av den heliga kyrkan endast tilldelats Johannes bland Kristi närmaste lärjungar och apostlar, som den som förutsåg Guds mystiska domar.