Ikoner från Heliga Philothei Ortodoxa kloster
Pingsten
Femtio dagar efter Påsk
Femtio dagar efter Påsk firar vi Pingstens stora högtid; den Helige Andens ankomst till apostlarna i form av tungor av eld och uppfyllandet av Jesu Kristi löfte till sina lärjungar. Vi firar även hela Treenighetens mysterium.
De olärda fiskarena blev visa genom den Helige Anden och de blev sanningens budbärare och lärare för hela världen. De började sitt verk som apostlar denna dag och spred det goda budskapet i hela världen, de döpte, predikade och utnämnde präster att tjäna Kyrkan.
Efter Kristi Himmelsfärd samlades alla hans lärjungar som följt Honom i huset där de brukade mötas för bön och väntan på uppfyllandet av deras Mästares löfte- den Helige Andens ankomst. Denna dag hördes ett ljud från Himlen, som när en stark vind blåser, och den fyllde huset där de befann sig. Efter ljudet uppenbarades tungor av eld som kom över var och ens huvud.
De fylldes av den Helige Anden och började tala andra språk som den Helige Anden ingav dem. Folk hörde ljudet från Himlen och kom dit. Vissa som kommit från andra länder förundrade sig när de hörde lärjungarna från Galiléen tala sitt modersmål, medan andra menade att de var berusade. Aposteln Petrus talade då till dem och förklarade att Guds profetia hade blivit uppfylld, att Hans Ande skulle utgjutas och Petrus predikade att Jesus från Nasaret var Kristus, Herren som Gud upprest från de döda. Många kom den dagen till tro på Herren och lät döpa sig.
Pingstens ikon framställer inte bara händelsen i rummet där apostlarna mottog den Helige Anden. Det ser vi tydligt genom att även aposteln Paulus är närvarande på ikonen, även om han inte ens var kristen vid tiden för Pingsten. Han målas på ikonen för att visa att den Helige Anden nedsteg inte bara över apostlarna utan över hela Kyrkan.
Apostlarna avbildas som sittande på en hästskoformad bänk, vilket visar på Kyrkans enhet och ordning. Denna ordning visas också genom att apostlarna sitter placerade i enlighet med ålder och betydelse. Alla är dock avbildade i olika positioner för att visa att den Helige Anden ger olika gåvor till var och en. Se 1 Kor. 12: 4-11:
Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.
Det omvända perspektivet används på denna ikon. Vi kan se att apostlarna som sitter längre bort är större än de som sitter närmare. Detta används för att visa att Kyrkan inte är någon världslig organisation utan en gudomlig-mänsklig organism: Kristi Kropp.
Det översta utrymmet på bänken är lämnat tomt och symboliserar Kristus som Kyrkans huvud som är Hans kropp (jfr. Kol. 1:18). Kyrkan fanns dock före Pingst eftersom änglarna är medlemmar i Kyrkan. Denna andliga kyrka blev Kristi fysiska kropp när Kristus antog Jungfru Marias kött och blev människa. Detta är anledningen till att inkarnationen (när Guds Son antog kött) nämns så ofta i Pingstens hymner.
Från 1600-talet, särskilt i ryska ikoner, började Guds Moder att visas på denna plats. På så sätt försökte ikonograferna förmodligen betona att Guds Moder var närvarande vid Pingst (jfr Apg 1:14), men det finns också en möjlighet att denna praxis började på grund av västerländskt inflytande.
Halvcirkeln högst upp på ikonen representerar himlens valv och de tolv strålarna som kommer från den representerar eldens tungor som faller ned på apostlarna. I vissa ikoner når dessa strålar rakt ner på apostlarnas huvuden.
Vid pingsttiden trodde några av de närvarande att apostlarna var berusade när de hörde dem tala främmande språk (jfr Apg 2:13). Vi bör kort nämna att den protestantiska karismatiska praxisen att "tala i tungor" inte har något att göra med pingst. De yttrar nonsens ord men att tala i tungor betyder att tala främmande språk. Detta märkliga beteende är faktiskt inte nytt alls - sekter i början av århundraden av kristendomen gjorde det också. Det är antingen orsakas av masshysteri eller någon form av demonisk aktivitet. Det har inget med den Helige Ande att göra.
På gamla ikoner avbildades folk klädda i olika traditionella folkdräkter och över dem var skrivet "folk, raser och språk" (se Upp. 7:9) På nyare ikoner representeras folket av kungen på ikonens undre del och det står skrivet "kosmos" som på grekiska betyder "världen", vilket i detta fall syftar på "folken i världen". Den svarta bakgrunden bakom kungen symboliserar världens mörker innan den Helige Andens ankomst. Figuren bär krona för att indikera att synden regerade i världen och han håller i tolv rullar som representerar de tolv apostlarnas lära.
Den Helige Anden som utgöts över apostlarna på Pingsten, fortsätter att utgjutas över oss idag. Den Helige Anden är Sanningens Ande som uppfyller allt och är närvarande överallt, givare av liv och allt gott och vår Tröstare.
Den Helige Seraphim av Sofia (Bulgarien +1950) skriver:
Den Helige Anden föder inom oss saligheten i Guds Rike. Därför är den vår sanna kristna glädje. Vår Frälsare kallade den Helige Anden "Tröstare" och det innebär att genom den Helige Anden kan vi finna verklig tröst i alla våra svårigheter och genom Hans Nåd uppnå Guds Rikes glädje medan vi fortfarande lever här på jorden.
Denna dag sjunges tropariet: ”Himmelske Konung, Tröstare, Du Sanningens Ande, Du som är allestädes närvarande och uppfyller allt, det godas skatt, o Du Livgivare, kom och tag Din boning i oss och rena oss från allt ont och fräls, o Gode våra själar.” Detta är också den Ortodoxa Kyrkans inledningsbön som alla gudstjänster börjar med.
På Pingstdagens eftermiddag eller i församlingar direkt efter morgonliturgin firas en mycket speciell Vespergudstjänst då vi faller på knä och prästen läser några särskilda, långa, men starka och fantastiskt vackra böner som bara läses vid detta tillfälle. Nu knäfaller vi igen efter att inte ha gjort det efter Påsken och Uppståndelsen.
Översatt från engelskan från https://brookwoodblogger.blogspot.se/