Ikoner från Heliga Philothei Ortodoxa kloster
Om ikoner i
den Ortodoxa kyrkan
En ikon i den Ortodoxa Kyrkan är inte bara en enkel bild, inte heller bara en dekoration eller en illustration av den Heliga Skrift. Det är något större. Det är något som vi vördar och som är en integrerad del av de ortodoxa gudstjänsterna. Det är otänkbart att utföra den allra minsta kyrkoritual i den Ortodoxa Kyrkan utan ikoner.
Ortodoxa kyrkor är utsmyckade med ikoner med brinnande oljelampor inför dem. I Ortodoxa hem finns vanligtvis en "ikonhörna" där de troende ber sina dagliga böner, tänder ljus och rökelse.
När vi gör korstecknet och kysser ikonerna visar vi vår vördnad för den som är avbildad på ikonen, inte för materialet den är gjord av.
Enligt den ortodoxa Traditionen målade den helige aposteln och evangelisten Lukas de första ikonerna föreställande Guds Moder bärande Kristus som barn i sin famn. Han presenterade de heliga bilderna för Guds Moder själv som visade sitt gillande av dem och sade: "må Hans Nåd, som föddes av mig, genom mig, vara med dem (ikonerna)".
Till skillnad från västerlänsk religiös konst är de bysantiska ikonerna fria från subjektivitet, sentimentalitet och köttslighet. De är uttryck för en "högre verklighet" och utstrålar en skönhet som kommer av Guds Nåd. De är bärare av hoppet och glädjen i Guds Rike och reflektioner av den kommande tidsåldern, som inte bara är ett framtida tillstånd, utan kan upplevas redan här och nu i den Ortodoxa Kyrkan.
Ikonerna berättar i bilder det som Kyrkans heliga böcker lär ut i ord. Ofta kallas ikonerna "teologi i bilder". Gamla testamentet förbjuder avbilder, men genom att Guds Son blev människa och levde på jorden blev det möjligt för oss att avbilda Honom på ikoner.
Vördnaden för ikonerna är en dogm för den kristna tron som formulerades på det sjunde ekumeniska konciliet år 787 i Nicea. Kyrkans slutliga seger över ikonklasternas heresi, d.v.s. läran som förnekar vördandet av ikonerna, skedde den första söndagen i Stora Fastan år 843 av kejsarinnan Theodora och firas av den Ortodoxa Kyrkan varje år den söndagen i Fastan, "Ortodoxins söndag", med en särskild gudstjänst då vi går i procession med ikoner.
När vi målar ikoner föröker vi efterlikna de gamla förebilderna i enlighet med Kyrkans Tradition att vi skall vara ödmjuka och lydiga och inte försöka skapa något nytt enligt våra egna idéer. Den store läraren Fotios Kontoglou skrev att vi måste lära oss att fråga förebilden och då kommer den att avslöja sina "hemligheter" för oss. Vi "frågar" förebilden genom att studera den och efterlikna den med stor vördnad, ödmjukhet och respekt för vad de tidigare stora ikonmålarna i den Ortodoxa Traditionen åstadkommit med Guds hjälp. Läs mer.
Bysantinska ikoner uttrycker på det djupaste och högsta sättet den Ortodoxa andligheten, dess liv, anda och dogmatiska lära. De lär oss den grundläggande Ortodoxa sanningen och meningen med vårt liv, att när människan ber, blir hon helgad, förenad med Gud och gudomliggjord.
Ikonen är som en stege som leder oss till Himmelen, men som också tar ner Himmelen till jorden.​